Har funderat på en sak



det är viktigt att två människor konverserar, men då kan det komma störningar så att inte meddelandet inte kommer fram.

detta om detta.
______________




Panikångest/ panikatack

De finns flera grader av panik ångest sku ja seja. Jag har haft den sen jag var kanske 6 år och visste inte alls vad det var och fick ofta darrningar av något slag, då jag kände mej otrygg eller hade ätit för myckt och trodde jag skulle börja må illa, var kanske rädd eller någon annan orsak kanske stressad.

Det blir nog bättre och bättre och jag har lärt mej hantera det och förra året  fick ja reda på att det just var panikångest jag hade.


Ångesten har mycket att göra med var jag befinner mej och vad jag kommer att äta och om jag slipper hem sedan samma dag.. och vem jag är med och har med mej och hur väl jag känner dom eller om jag kan känna mej trygg i deras sällskap.





wikipedia :

 En typisk situation kan vara att en person drabbas av en panikattack en första gång utan yttre anledning, kanske för att han eller hon märkte något märkligt men harmlöst fysiskt symptom och blev rädd, varefter kroppens normala, men obehagliga, adrenalinsvar misstolkas. Efter den obehagliga upplevelsen börjar personen känna rädsla för att det ska hända igen och börjar därför noggrant känna efter i kroppen efter eventuella kroppsliga symptom, till exempel hjärtslag eller puls, som kan förvarna för en ny attack. Detta ökar drastiskt risken för att det ska hända igen.



Vi har alltid undrat hemma vad det är som är fel ,
ibland har mina föräldrar blivit irriterade och oroliga över mitt otrygga beteende som dykt upp sent på kvällen/natten men de kunde inte
förstå vad det var, eftersom jag var så liten. Jag gick ju alltsomoftast också i sömnen den tiden.
Det var ju svårt att tänka sej och förstå det för jag visste ju inte själv vad det var.
Men nu har jag pratat med en person om det och hon sa att det måste vara panikångest  och gav mej lite tips vad jag kan tänka på då jag vet att jag skall bort och om jag börjar tex må illa..

Jag kunde ju int övernatta på läger eller liknande pga att jag var rädd att det där " farliga obehagliga" skulle dyka upp igen.. T.ex. på skriftskollägret på natten blev en flicka sjuk och ledare o präster sprang in och ut i vårt rum och detta framkallade oro hos mig. Hon hade ett ämbar vid sängen och av det blev jag ännu mera uppskärrad och kunde inte sova. Började darra krampaktigt och kallsvettas och prästen såg det och blev ordentligt orolig och funderade på om jag besökt läkare..hon trodde nästan jag hade något allvarligare...då kunde jag berätta vad det var och hon gav en burana som gjorde att jag kunde slappna av och somna om...efter någon timme..

Lättast går ångesten om ifall någon är lugn och trygg nära mig och kanske kramar eller håller om mig. Då lugnar jag mig och andas och det blir bättre.